Snubbeltråd för uppfinningar

Idag står vi inför vår planets stora utmaningar. Jorden börjar bli överhettad, jordens resurser är överexploaterade och miljöfarliga kemikalier finns i alla levande organismer.

I föregående inlägg skrev jag om innovativt tänkande kring ersättning av plast som förpackningsmaterial. Hållbarhetstänk har här lett till att använda avfallsprodukt av fiskskal som basmaterial för ersättning av tunt förpackningsmaterial.

Frågan idag är hur det står till med förutsättningarna för svensk fristående uppfinningsverksamhet? Svar, det visar sig att de svenska formerna för stöd till uppfinnare blir allt svårare och mer komplicerade att få tillgång till.

Exempel på ny uppfinning. Solvatten – smart uppfinning för att erhålla rent vatten

Historisk är Sverige känt för sina innovationer och uppfinningar, men förutsättningarna har ändrats. Kolla in Sveriges Radios inlägg ”En uppfinnare behöver full frihet”. I den tid vi lever idag är det extra betydelsefullt att skapa de bästa förutsättningarna för kreativa krafter som kan utveckla tekniska lösningar för en bättre hållbar värld. I uppfinnarens värld är det viktigt att ha frihet i sitt utvecklingsarbete, vilket inte fungerar i den styrda process som stöd och bidrag ges idag.

Ett initiativ som finns är Vinnova som gjort inspel på regeringens forsknings och innovationsproposition. Man föreslår en bred satsning på ny kunskap och innovationer för en omställning till ett hållbart samhälle. Det är bara att hoppas att detta också ge förutsättningar till ett innovativt tänkande som ger de miljösmarta lösningar vi behöver.

Svensk Industridesign SVID har sedan ett antal år en satsning på hållbar och cirkulär ekonomi. Detta är ytterligare en ljuspunkt i allt mörker för en satsning för teknikutveckling för en hållbar framtid. Det är bara att hoppas att vi inte tappar den kreativitet som alla våra fristående uppfinnare stått för i vår svenska historia. Kreativiteten och de smarta lösningarna behövs med full kraft om vi skall kunna skapa en hållbar framtid.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Plast men inte plast

Miljökrav och opinion har bidragit till utveckling av kreativa idéer och skapande av alternativa produkter. Denna utveckling är speciellt angelägen för plast för engångsanvändning. Ett sådant utvecklingsprojekt är en ny produkt som består av avfallsmaterial från fiskeindustrin. Materialet MarinaTex är utvecklat av Lucy Hughes som med sitt miljöengagemang skapat en lösning med miljösmart design. Hennes produkt har också blivit vinnare av James Dyson Aword vid Sussex University.

Bild: MarinaTex

Produkten är tillverkad av avfallsmaterial från fiskeindustrin bestående av fiskskal och ett bindemedel med alger. Produkten är genomskinlig som en plastfilm och starkare än mjuk polyetenplast (LDPE) i samma tjocklek. Den utgör därmed en perfekt ersättning för all den fossilbaserade plastfilmen som används som förpackningsmaterial, men som också kan användas som ersättning till andra plastförpackningar.

Tyvärr är steget från prototyptillverkning till massproduktion en process som kan ta tid. Produkten kommer med stor sannolikhet att bli en framgång med de krav som i dag ställs att vi kraftigt måste minska på vår konsumtion av plast och andra fossila produkter.

I tidigare blogginlägg finns beskrivning av andra miljösmarta alternativ till plastmaterial men också en ingående beskrivning av miljöproblem som plastmaterial bidra – ”Plaståtervinning med fördröjning”- 191011, ” Dags för plastskam”- 191005, ”Från billiga grönsaker till plastberg”- 190122.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Palmolja = skogsskövling

Miljöfrågor som idag diskuteras utifrån matkonsumtion kopplas ihop med klimatpåverkan. Detta görs utifrån vår stora konsumtion av kött, i Sverige drygt 80 kg per invånare och år. Vid sidan av produktion av kött är palmolja, i ett globalt perspektiv, en av de större miljöbovarna inom matindustrin. Miljöpåverkan vid palmoljeproduktion är bland annat växthusgaser, regnskogsskövling och därmed hotet av utrotningen av djurarter.

Produktionen av palmolja

Bilden är från Riau i Sumatra, området som drabbats värst av den storskaliga palmoljeproduktionen.
Foto: cc Flickr Forst Defender

Större delen av produktion av palmolja, mer än 85 procent av världsproduktionen, sker i Sydostasien i Indonesien och Malaysia. Det är en produkt som odlas som monokulturväxt och kräver betydande kvantiteter växtskyddsmedel i det varma klimatet. Produktionen förväntas fördubblas inom den närmaste 10 årsperioden. I dag uppgår produktionen till ca 70 miljoner ton per år.

Palmoljeodling innebär skövling av regnskogsområden. Detta är inte bara ett hot mot den ursprungsbefolkning som finns inom dessa områden utan en katastrof för hotade djurarter. Svedjebränningen av regnskog/tropikskog bidrar också till stora utsläpp av växthusgaser.

Varför palmolja

Intresset för odling av palmolja beror på att produkten är mer produktiv än oljeprodukter som sololja och raps. Detta medför att palmoljan är en billig produkt som är lönsam att investera i eftersom man inte i någon större utsträckning tar på sig de stora kostnaderna för den negativa miljöpåverkan som uppstår.

Var används palmoljan

Den billiga palmoljan används som råvara i livsmedel, kosmetika och till biobränslen. I livsmedel används palmolja som vegetabilisk matolja och ingår som ingrediens i friterade produkter, margarin, kakor , chokad och mycket annat. Palmolja ingår också i kosmetiska produkter vi dagligen omger oss med som till exempel i tvål, smink tvättmedel mm. Drivmedel i form av råvara till biodiesel är också ett produktområde som utvecklas starkt, men där olika restriktioner nu börjar ställas.

Överlevnad för orangutanger

Orangutangerna är en av hotade djurarter på grund av skogsskövlingen. De undanträngs till isolerade levnadsmiljöer med stora problem för sin överlevnad. På Borneo har orangutangerna enligt WWF minskat med 30 % under den senaste 15 åren. Med en ytterligare fördubbling av produktionen av palmolja under den kommande 10-årsperioden kommer ökad skogsskövling innebära en ännu mer hotad tillvaro för orangutangerna.

Källa/foto: Save the Orangutan

Vad kan vi göra

Som en första insats bör vi som upplysta konsumenter hålla koll på vilka produkter vi använder som innehåller palmolja. Vi kan som konsumenter ställa frågor till inköpsstället om produkten innehåller palmolja och avstå från denna typ av produkter och välja alternativ.

Som konsument kan man också ställa krav att det skall vara produkter innehållande certifierad palmolja RSPO-märkt. Detta även om det finns vissa briser med den certifiering som finns.

Det finns ett nytt EU-direktiv som kräver att innehåll av palmolja skall vara deklarerat på konsumentprodukter. Detta medför att man aktivt kan välja bort den här typen av produkter.

Som konsument kan man aktivt stödja organisationer som arbetar med att påverka myndigheter i producentländerna. En sådan organisation är Save the Orangutan.

Länkar till ovanstående text

Sveriges Natur

Värdsnaturfonden

Save the Orangutan

SVT nyheter

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Delningsekonomi – Sharing Cities

Delningsekonomi – igen

Tidigare under 2018 finns tre inlägg på bloggen kring delningsekonomi under maj och under november. I början av oktober deltog jag i Internationella Miljöinstitutets konferens Sharing Cities Summit. Den gav en internationell utblick på frammarschen av delningsekonomi och delningstjänster och en sammanfattande bild av de fyra städer, Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå som fungerar som testkommuner för olika projekt inom delningsekonomi och delningstjänster.

Grundidén med delningsekonomi är att den skall vara tillgänglig för alla vilket kan innebära att man delar, hyr eller lånar saker i stället för att äga dom själv. Tillämpbart både för produkter och tjänster.

En teoretisk bild som visar kopplingen mellan cirkulär ekonomi och delningsekonomi

Delningsekonomi del av cirkulär ekonomi

I Malmö jobbar kommunen med planering av ett nytt bostadsområde Sege Park planerat för ca 900 lägenheter. Här ingår att redan i planeringsprocessen skapa delningstjänster inom området med till exempel flera typer av gemensamhetsytor allt från odlingsytor, storkök, verkstad för utlåning av verktyg och cykelreparation, bilpool mm. De andra tre kommunerna driver andra projekt inom delningsekonomi. En aktivitet som är generell är att kommunerna tar fram en s.k. ”Smart karta”. Detta är en digital karta som visar alla olika delningstjänster som finns att tillgå i kommunen, allt från fixarverkstäder, bilpooler. Smarta kartan i Göteborg innehåller t.ex. ett 100 tal olika delningsfunktioner.

Det som generellt är betydelsefullt är att delningsekonomi är ett av benen för att nå en hållbar och mer miljöanpassad värld som också är socialt hållbar.

Delningsekonomi ger

en miljöprofil som minskar den totala miljöbelastningen och reducerar klimattutsläpp (se anmärkningen nedan kring elsparkcyklar).

ökad social hållbarhet genom att det skapas betydande social interaktion mellan olika ”socialgrupper” och över generationsgränser.

Delningsekonomi är ett koncept som i vissa aktiviteter fått en negativ stämpel. Detta visar sig i ett av Sveriges Radios program Prylarnas pris ” Sparkcyklar överallt – är det bra att dela?”. Företagen som hyr ut elsparkcyklar framhåller att de är klimatsmarta alternativ. Detta är en klar överdrift då de sällan ersätter en bilresa utan betydligt oftare är alternativ till att gå eller cykla. I programmet framhåller man även att bilpooler kan vara ett sätt att bibehålla en bil istället föra att avveckla innehavet. Det finns helt givet verksamheter som ägnar sig åt ”Green washing”, dvs falsk grön marknadsföring. För fungerande delningsfunktion inom transporter krävs att delningstjänsten bidrar till att reducera klimatutsläpp och begränsa bilen som transportmedel. Då blir det också ett miljösmart transportalternativ.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Trust = Tillit

Gemensamma krafter

Moder jord

Internationella Miljöinstitutet i Lund (IIIEE) tar emot studenter från hela världen. I en av de första gemensamma kurserna, med studenter från bland annat Asien, Sydamerika Afrika och Europa, ingår en aktivitet kring att skapa känsla av tillit, dvs tro på varandra och lita på sina kurskamrater. I övningen med jordklotet får man det att rotera med gemensamma krafter och hålla det i luften tillsammans.

Detta går ut på att utlämna sig till andra och tro på att man tillsammans kan klara en situation. Den andra bilden ger ytterligare en illustration på behovet av tro och tillit, där en person balanserar på det gemensamt rullade jordklotet.

De symboliska bilderna är en tänkvärd illustration i den värld vi lever i. Visst beror många miljöproblem på att vi saknar tillit till vetenskapliga fakta och att vi drar åt olika håll. Det är dags för mer tillit och världen skulle då vara betydligt bättre och humanare för många fler.

Inspiratör och driv oberoende av ålder

Den som höll övningen med tillit är Don Huisingh från USA. Detta är en forskare som sedan mitten av 1960-talet jobbat med internationella miljöprojekt inom vitt skilda områden från industriprojekt till ekoturism. Han var min kollega från och till under en 10-års period under 90-talet. Detta gällde projekt kring förebyggande miljöskyddsteknik inom industrin. Målsättningen var att lösa industrins problem vid källan och inte bara åtgärda symtomen med dyra tekniklösningar. Vi lyckades också introducera lösningar där industriföretag löste sina miljöproblem med god lönsamhet. Ofta var det så att det krävdes någon utomstående som ställde frågan VARFÖR. Detta skapar direkt en reaktion mot förändringar. Dessa tekniklösningar och erfarenheter kommer att presenteras i framtida blogginlägg.

Vid en gemensam middag med Don diskuterade vi dagens miljöfrågor, men också synen på yrkesroller. Don nu 83 år reser fortfarande runt i världen och bidrar med sina erfarenheter i utvecklingsprojekt och utbildningar. Att dra sig tillbaka som 83-åring står inte på schemat. Ja det är definitivt inspirerande med person med positiv karisma runt sig och som är still gong strong oberoende av ålder. Man blir mycket inspirerad av detta.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Plaståtervinning med fördröjning

Plaståtervinning har tagits upp i ytterligare ett nytt avsnitt av Prylarnas pris – Bilskrotarna. Tyvärr ser det ännu sämre ut med återvinningen av plastkomponenter från bilar än med plaståtervinningen av förpackningar.

Plastpartiklar vid bilskrotning

Producentansvaret för uttjänta bilar anger att 85 procent av bilens vikt skall återanvändas eller materialåtervinnas från och med 2015. Det som återvinns är metaller av olika slag, cirka 70 procent är järn och stål. Varje bil innehåller cirka 200 kg plast. Denna plast materialåtervinns inte idag. Plasten blir som framgår av bilden en blandning av alla plaster och blir bränslepellets i vår sopförbränning. Mer detaljer i programmet ”Bilskrotarna” visar inte direkt att svensk återvinning har nått dit man kan önska.

Rapport från Återvinningsindustrierna bekräftar att vi har en bristfällig plaståtervinning i Sverige. Detta medför att vi förlorar stora resurser och kapital genom att inte återanvända och materialåtervinna plaster. Föregående blogginlägg ”Dags för plastskam?” visar vad som händer med plastförpackningarna men tar också upp exempel på ljus i mörkret.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Dags för plastskam?

Plast eller tyg

Vi talar om flygskam och klimatpåverkan. Är det dags för plastskam? Detta innebär att vi måste avstå från plastmaterial för slit och släng konsumtion.

Kasse av plast respektive tyg    

Butiker börjar ta ut ett högre pris för plastkassar och konsumtionen börjar minska. Några länder har redan beslutat att förbjuda bärkassar av plast. Visst är det miljöriktigt att begränsa konsumtionen av plast om den hamnar i soporna efter första användningen. Skall vi se det vetenskapligt så är det inte så enkelt som det först verkar att slopa plastkassarna och istället köpa en tygkasse.

Olika studier visar att plastkassen är ett bättre miljöalternativ än tygkassen. Detta gäller bland annat en studie från danska Miljöstyrelsen, Life Cycle Assessment of grocery carrier bags. Resultatet visar att tygkasse av ekologisk bomull behöver användas minst 149 gånger om man skall bli kvitt påverkan på klimatet i jämförelse för en plastkasse som används en gång. I studien har man också tagit med andra miljöbelastande parametrar, totalt 16, bland annat ozonpåverkan, giftighet och vattenförbrukning. I detta fall blir tygkassen ännu mycket mer miljöbelastande.    

Från olika håll påpekas att det är betydelsefullt att minska konsumtionen och återanvända kassarna så många gånger som möjligt. För tygkassen är det alltså viktigt att tänka på att den bör användas flera hundra gånger om man vill se det som ett fullgått miljöval.

Biologiskt nedbrytbara plastpåsar

Det finns produkter som omnämns som biologiskt nedbrytbara plastprodukter. Detta är produkter för korttidsanvändning till exempel användning som soppåsar eller andra enklare emballage. Materialen består av stärkelseprodukter av bland annat majs eller sockerrör. Sådana produkter tillverkas av företag som Biobag och Gaia Biomaterials. Sett i ett bredare perspektiv är denna typen av plastprodukter ett problem om man hanterar dom i vanlig återvinning då de medför en förorening av det övriga plastmaterialet och försvårar en fungerande materialåtervinning .     

Brittisk studie av nedbrytbara plaster visar att verkligheten kan vara en annan än vad som deklareras som biologiskt nedbrytbara plast. Det visade sig att påsarna efter tre år fortfarande kunde användas om bärkassar, knappast något som kan kallas för nedbrytbart.

Sätter stopp för plastpåsar

EU-regler finns för att fasa ut olika plastvaror inklusive plastpåsar. Det finns länder som idag går längre och inte bara inför restriktioner utan till och med sätter stopp för användningen. Exempel på detta är Kenya och Frankrike, se artikel i ”Omvärlden” samt ”SVT Nyheter-Plast förbud”.

Olika användningsområden för plaster

Plastkonsumtionen inom EU 2014

Bilden visar konsumtionen av plastprodukter för olika användningsområden inom EU. Det klart dominerande användningsområdet är till förpackningar, dvs till en användning som till stor del är för engångsbruk av olika slag.

Plaståtervinningen en bluff

Plaståtervinning omfattar i stort sett området med plastförpackningar. Generellt slår vi oss ofta för bröstet i Sverige med att vi är så bra på miljö och återvinning. I Sveriges Radios programserie ”Prylarnas pris – Återvinningsbluffen”, visas att verkligheten med plaståtervinningen är långt sämre än den officiella statistiken. Den svenska statistiken för plaståtervinning inräknar även den mängd plastförpackningar som hamnar i sopor och bränns upp. Ser man bara på materialåtervinningen är den bara 20 procent av alla plastförpackningar, alltså en dålig materialåtervinning i ett europeiskt perspektiv.

Finns det ljus i plastmörkret

Nedbrytbara ”plastmaterial” som är ett steg framåt om man är ute efter att ”plasten” skall vara nedbrytbar finns. Ett exempel är från Chile. Företaget Solubag har utvecklat ”plastprodukter” tillverkade av en syntes baserad på kalciumkarbonat och naturgas. Man kan framställa kalciumkarbonat ur kalksten som upphettas till bränd kalk och med tillsättning av vatten ger det till slut kalciumkarbonat. Studier visar att produkter tillverkade av materialet kan lösas upp helt efter några minuter i vatten utan att ge några föroreningar.

Plastberget som är kvar

Det är inte bara bärkassarna som ställer till med miljöproblem utan främst alla andra plastförpackningar och plastprodukter. Detta kräver både en välfungerande internationell lagstiftning och att vi konsumenter ”worldwide” tar på oss ett ansvara att begränsa förbrukningen och se till att de uttjänta produkterna samlas in för materialåtervinning. Se tidigare blogginlägg kring plastavfall i haven: ”Från billiga grönsaker till plastberg – 190122” och ”Går det att samla upp plastavfallet?-181110”.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Det bara smälter bort!

Sydtoppen på Kebnekaise

Ovanstående bild från Kebnekaises sydtopp är 30 är gammal och togs när jag själv besökte toppen. Den har varit vår högsta topp, men nu är sydtoppen som är en glaciär minskat och nordtoppen är ca 1 meter högre (2096,8 m). Mätningar som utförts via Naturgeografiska inst. vid Stockholms Universitet visar att sydtoppen minskat med 24 meter under de senaste 50 åren. Detta som en följd av det varmare klimatet.

IPCCs rapport om världshaven

FNs klimatpanel har nu lagt fram en rapport om klimateffekterna för världshaven och de smältande glaciärerna. Rapporten ger belägg för att klimateffekterna accelererar. I rapporten delar man in effekterna i ett antal betydelsefulla områden med kraftigt negativ miljöpåverkan. Detta är;

  • Havsnivån stiger i rekordfart
  • Miljontals människor i kust- och bergsområden påverkas
  • Risker att Ö-nationer försvinner
  • Stormar och översvämningar ökar
  • Ekosystemen i haven kollapsar
  • Permafrosten i Arktis tinar

Nedanstående länkar ger fördjupning;

Klimatpanelens rapport om världshaven

Sammandrag i Sveriges Natur

Sammanfattning i Ny Teknik

Varje ny rapport om vår påverkan på klimatet visar att det inte räcker med de insatser som vi gjort och gör idag. Det är ju inte så att det är ett nytt fenomen, men frågan är hur länge vi kan vänta att aktivt driva klimatarbetet.

För ett antal år sedan utkom en rapport som visar vad vi alla kan göra för att vara smartare konsumenter, ”Bilen, biffen och bostaden -Hållbara laster, smartare konsumtion”. Det är en rapport som är väl värd att begrunda.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Elbilens förträfflighet!

I Sveriges Radios serie ”Prylarnas pris” har granskningen nu kommit till elbilar. Många aktörer framhåller att elbilen är lösningen på dagens klimatkris. Visst är det så att elbilen vid drift inte släpper ut växthusgaser. För alla nya som gamla produkter måste man höja blicken och se på helheten ur ett livscykelperspektiv, dvs vad är miljöbelastande i varje led från råvaruuttag, tillverkning, användning och omhändertagande av uttjänta produkter.

Elbilar utan synliga utsläpp

I programmet ”Elbilar riskerar skapa stora miljöproblem” har man dykt ner i problematiken med det stora behovet av de sällsynta jordartsmetallerna. Dessa jordartsmetaller används till komponenter i elbilar men också till en stor del andra elektiska/el produkter. Kina har i det närmaste monopol, står för 85 % av världsproduktionen, på brytningen av dessa jordartsmetaller. Lyssna på programmet så får du en bild av den skrämmande verkligheten som inte syns vad gäller påverkan på hälsa och yttre miljö.

Expansionen med att lösningen nu är eldrift som vi skall ha på allt vi omger oss börjar också visa sig här. Vi börjar få ont om tillgång på el i vissa delar av landet, till exempel i Skåne. Detta beror på att elnätet inte är utbyggt för att klara anstormningen som finns både för industrins expansion och all privat konsumtion. Vi har också mineraluttag i Sverige som ökar på grund av alla elektriska prylar. Det är däremot inte så synligt då brytning av koppar till elektronik sker långt upp i Norrland utanför de flestas synfält. Kolla in blogginlägget om ”Gruvdrift eller rovdrift” (20181228) som visar Helene Schmitz bilder från Aitikgruvan.

Intresset för jordartsmetaller för brytning finns också i andra delar av landet. I Skåne har prospektering startats av australiensiskt företag för utvinning av vanadin. Protesterna är starka mot dessa påbörjade aktiviteter, vilket kanaliseras bland annat genom ”Stoppa mineraljakten i Skåne”.

Då jordartsmetallerna är så eftertraktade till elbilar och diverse andra produkter så bör ju metallåtervinningen vara en självklarhet. Verkligheten är att återvinningen av dessa metaller är obefintlig.

Satsningen på alternativ till bensin- och dieselmotorer sker nästan helt i syfta att allt skall gå på elektricitet. Det är viktigt att också i större utsträckning se på alternativen och då också ekonomiskt satsa på dessa. Ett av dessa väsentliga alternativ som har stor utvecklingspotential är biodiesel, se tidigare blogginlägg ”Eldrift-biodiesel” 20190307) och ”Råvara biodiesel” (20190312).

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar

Slit och släng elektronik

Vi omger oss med allt mer hemelektronik och världen svämmar över av allt elektronikskrot. Varför är det så?

Elektronikskrot

Det är inte bara det att vi köper på oss en massa elektronikprylar. Prylarna håller inte så länge. Det kan vara en mindre elkomponent som till exempel en skrivare som lägger av efter en tid. Reparation och ersättningskomponenter glöm det, du får inte tag på detta. Det blir en ny pryl att ta till återvinningsstationen och tillskott i container för elektronikskrot. Hållbar, nej knappast.

Kolla in Sveriges Radios program om elektroniska prylar som idag medvetet tillverkas för kortare livslängd – ”Prylar tillverkas medvetet så att de går sönder” och Prylarnas Pris: ”Allt som säljs går sönder”. När man hör dessa berättelser blir man minst sagt förtvivlad över vad vår konsumtion ställer till med och att miljöfrågorna helt kommer i skymundan. Allt styrs av att sänka kostnader och tjäna så mycket som möjligt, dvs kapitalets avigsidor i kvadrat.

Vissa ljusglimtar finns i allt mörker. Det är en växande rörelse att börja reparera elektronikprylar med återbrukscentraler som börjar växa upp, exempel på detta finns i Göteborg.

Betydelsefullt när man köper elektronikprodukter är att ha koll och ställa krav vid inköp. Tillverkas elektronikprodukterna på ett hållbart sätt och är de tillverkade med tanke på god arbetsmiljön och minimal extern miljöpåverkan. Viktigast av allt är kanske att fundera om jag verkligen behöver den där elektronikprylen.

Publicerat i Hållbarhet | Lämna en kommentar