Gruvdrift eller rovdrift?

Utnyttjar vi våra naturtillgångar på ett hållbart sätt?

Har vi kontroll över våra marktillgångar?

Hur medvetna är vi om vad vi tränger ut vid en exploatering?

 

Högkonjunktur för batteriproduktion – god business för Aitikgruvan

Aitikgruvan ligger strax utanför Gällivare. Den är Sveriges största koppardagbrott men är också en fyndighet för guld och silver. Brytning av kopparmalm är idag expanderande som en följd av ökat behov av batteridrift för elbilar och andra eldrivna produkter. Produktionen uppgår till 36 miljoner ton och avses att ökas de närmaste åren. För oss som bor söder över är sannolikt Aitik bara ett namn som är svårt att placera på kartan långt där uppe i norr. Gruvan ger ett klart fysiskt sår i landskapet den är tre km lång, en km bred och 450 meter djup.

Det pågår fram till februari en mycket gripande fotoutställning av Helene Schmitz ”Thinking Like a Mountain” på Waldemarsudde. I fotoutställningen gestaltar hon vår tids våldsamma omvandling av naturen. Nedanstående två bilder är från Helene Schmitz fotografier av Aitikgruvan.

 

 

 

 

Det är en ganska grotesk bild som bilderna ger av vår exploatering av naturen, vilka få har sett i verkligheten. För Aitikgruvans framtid finns uppgifter på att den har en livslängd fram till ca 2042 sen tar fyndigheten slut. Innan dess lär man säkert hitta fler områden att exploatera.

 

Gruvor på Österlen!

Visst låter detta lite absurt, men det är tyvärr en risk för verklighet. Tidigare har Österlen också varit föremål för ”lycksökare inom gruvdrift”. Idag är det beroendet av vanadin, en metall till den expanderande batteriindustrin som blivit heta för gruvindustrin och lockar till Österlen. Det är inte svenska utan utländska företag som nu vill påbörja provbrytning av vanadin. Ett antal undersökningstillstånd och därmed provborrningar har också godkänts för det brittiska företaget Scandivanadium. Andra områden som lockar för vanadinbrytning är Jämtland där ett australiskt företag fått tillstånd. Låter det klokt att ett antal utländska företag skall få expropriera mark för att provborra och eventuellt få billiga tillstånd för brytning på mark man inte äger. Ja, det är helt OK enligt Bergsstaten. Verkar det vettigt, knappast. Vetonu är ett nätverk som protesterar med namninsamling. Flertal kommuner och andra myndigheter och organisationer protesterar också mot gruvverksamhet på Österlen. Protesterna kommer sannolikt att ge utdelning. Det är dock betydelsefullt att vi alla reagera på den barocka situationen med en minerallag som inte är anpassad till ett modernt och hållbart samhälle som tar hänsyn till vår natur och samtidigt omfattar en märkliga syn på hur man lägga beslag på naturtillgångar.

Det här inlägget postades i Etik och moral, Globalt tänkande, Hållbarhet. Bokmärk permalänken.

1 svar på Gruvdrift eller rovdrift?

  1. Lars Siljebratt skriver:

    Gruvbrytning – vem betalar bakefter

    Med utländska spekulanter som exploatera våra naturtillgångar är en betydande risk att det blir våra skattepengar som står för kostnaderna för att ”återställa” efter gruvkonkurser. Kolla in granskningen av gruvkunkurserna på http://www.sverigesnatur.org/aktuellt/skattebetalarnas-rekordnota-for-gruvboomen/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *