”Bortom BNP-tillväx” är ett forskningsprogram som engagerat ett antal institutioner. I programmet visas ett antal möjliga vägar, scenarios, upp för att uppnå en hållbar utveckling som inte nödvändigtvis bygger på ökad tillväxt. FoU-programmet har bedrivits under 4 år och har just avslutats på KTH med slutseminarium, se www.bortombnptillvaxt.se.

Som förutsättningar för arbetet har fyra olika mål sats upp. Ett av dessa är att vi 2050 skall vara fossilfria i Sverige och att vi inte skall bidra mer än med 0,82 ton CO2-ekvivalenter per person och år. Jämfört med dagsläget bidrar varje svensk idag med ca 11 ton om vi räknar med vår import av varor. Ser vi på verkligheten idag så behöver vi också vara fossilfria före 2050 om vår planet inte skall bli överhettad.

I slutrapporten ”Framtider bortom BNP-tillväxt” (kan laddas ned här direkt från bloggen eller gå in på hemsidan enligt ovan) konstateras att BNP-tillväxt inte är lika med välfärd. Det finns andra mått att beskriva välfärd som på bättre sätt ger uttryck för en gemensam och hållbar framtid. I FoU-programmet använder man sig av fyra scenarios för att illustra hur framtiden kan te sig. Detta är kollaborativ ekonomi (likvärdigt med delningsekonomi som finns beskrivet i tidigare blogginlägg) lokal självförsörjning (närproduktion), automatisering för livskvalitet samt cirkulär ekonomi. De olika scenarierna finns förklarade och illustrerade i slutrapporten, men också i andra dokument på programmets hemsida inklusive ett flertal podcast-program.

Som utgångsläge för de fyra scenarierna som vi i Sverige skall uppfylla använder man sig av grundläggande hållbarhetskriterier för ett rättvist utnyttjande inom planetens gränser. Nedanstående bild från slutrapporten (kommer ursprungligen från Kate Raworth, 2012) illustrerar handlingsutrymmet för mänskligheten.

 

Det visar sig att det finns en betydande enighet i forskarvärlden om att det behövs en omställning som kraftigt minskar vårt resursuttag i likhet med de scenarios som beskrivs i FoU-programmet. Problemet är att det idag sker en högst begränsad diskussion om ett samhälle utan tillväxt. Detta gäller i hög grad på det politiska planet där initiativförmågan saknas att sätta ned foten för att styra så att vi kan skapa förutsättningar för kommande generationer.

Slutseminariet vid KTH avslutades med en paneldebatt där bland annat några politiker deltog. Det framkom med all tydlighet att vi inte är på nivån att samstämmighet råder. Frågan är om vi måste komma till ett direkt krisläge innan en fungerade styrning sker där politiken är samstämmiga om vägen till en hållbar framtid.

Om några dagar sker också ett nytt klimatmöte i Polen med FN-representanter från 200 länder. Detta är en uppföljning till Paris-mötet 2015 där man satte klimatmål att den globala uppvärmningen skall hållas nere på 1,5 – 2,0 grader. Nu skall man under några veckor diskutera hur detta praktiskt skall ske och hur det skall mätas. Det ser inte alltför ljust ut vad gäller förutsättningarna för att nå resultat. FN:s klimatpanel har publicerat en ny rapport 2018 som visar det akuta läget och konsekvenserna med en högre uppvärmning. WMO (Världsmeteorologorganisationen) rapporterar också att 2018 kommer att bli det fjärde varmaste året som någonsin har uppmäts. Det krävs med andra ord politisk handling och styrning om vi skall klara klimatfrågan innan vi skapar en omöjlig global situation.

/


  1. Lämna gärna en kommentar nedan