EU kräver – reparera mera!

Hur ofta har man inte varit förbannad på att en pryl eller maskin gått sönder och det visar sig att den inte går att reparera. Det beror mer sällan på att den är utsliten utan mer på dålig kvalité eller att den helt enkelt är konstruerad så att det är svårt att ta isär och reparera produkten. En av alla egna situationer har varit när ett kugghjul i plast på laserskrivare gått sönder och produkten blivit elektronikskrot för återvinning.

Var det bättre förr? Ja på sätt och vis. Många produkter var byggda mer robust med kraftigare material och enklare i konstruktionen. Detta gäller allt från bilar till vitvaror och mobiler. Det som har hänt är att materialen blivit tunnare och produkterna innehåller mer och mer elektronik som kan fallera efter ett tag.

Vitvaror möjliga att reparera?

Från EU kommer nu skärpta krav på att produkter skall gå att reparera. Detta finns med i ”EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi” från 2020. Beslut om denna handlingsplan kommer att tas under året. I miljöprogrammet Klotet beskrivs i ”Krångligt och dyrt att reparera” bakgrunden och problematiken kring reparerbarhet för våra maskiner och prylar. I EU:s handlingsprogram framgår bland annat krav på att det skall vara möjligt att reparera en produkt i minst 10 år med tillgång på reservdelar och tillgång till reparationsmanualer.

Intressant i initiativen kring reparerbarhet är att det idag också finns en internationell rörelse som driver frågorna kring krav på ökade möjligheter att kunna reparera och att också själv kunna utföra dessa med hjälp av enklare instruktionsmanualer och verktyg. I Frankrike har det i år kommit igång försöksverksamhet med reparerbarhetsindex för ett antal testprodukter. Detta är något som enligt miljöprogrammet också följs med intresse från svenskt håll.

Sedan ett antal år finns inom EU ett ekodesigndirektiv med vissa krav på hur produkter bör tas fram – bland annat med krav på energieffektivitet. EU-direktivet är nu föremål för revidering med ambitionen att förstärka kraven på hållbarhet. I detta ingår att ställa större fokus på cirkulär design, dvs att produkterna skall kunna återcirkulera i så stor utsträckning som möjligt, se underlag från Svensk Industridesign.

Avslutningsvis bör påpekas att det utifrån miljö- och hållbarhetsaspekter inte alltid är så att äldre produkter är miljömässigt det bästa alternativet att behålla. På många områden visar sig att när det gäller hushållning med råvaror/material och med förbrukningsvaror som energi- och vattenförbrukning att nya produkter kan vara att fördra. Viktigt är då att krav ställs på reparerbarhet och hållbarhet.

Dela gärna blogginlägget vidare.

Det här inlägget postades i Ekodesign, Ekonomi, Globalt tänkande, Hållbarhet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.