Säkert var det många som missade Världsvattendagen den 22 mars, se föregående blogginlägg. Som svensk känner man sig knappt berörd – det är ju så långt bort från oss där människor berörs av detta.
Generellt finns det gått om tillgång på vatten, men snedfördelat där vissa länder har stor brist på tillgång. Närhet till hav ger faktiskt en obegränsad tillgång till vatten. Problemet är att det måste avsaltas vilket kräver mycket energi, men fullt möjligt. Forskning pågår kring olika metoder för vattenrening, se artikel om ”Forskning för världens vatten” på Sydvattens hemsida.
I Sverige liksom Europa i övrigt tar vi för givet att vi har rent vatten att förbruka som vi sedan spolar ut och med lite rening sedan släpper ut i ett vattendrag. Med dagens teknik för vattenrening skulle vi faktiskt kunna cirkulera vattnet. Det vill säga att det vi tar in som rent vatten och sedan förorenar kan vi rena traditionellt och sedan använda som nytt rent dricksvatten. Låter inte det bra? Kanske det är dags att tänka på att även vi bör hushålla med rent vatten och lära oss att cirkulera. Detta är vad som är verklighet sedan 50 år i Windhoek i Namibia.
Bristen på rent vatten skapar förutsättningar att kreativt leta lösningar. Detta gäller för flesta problemområden. Med den torka som finns i Namibia var det helt enkelt nödvändigt att finna en lösning på bristen av rent vatten. Att dricka det vatten man tidigare spolat ut som förorenat är en utmaning. Detta kräver att vattnet är mer rent än vad vi själva har i våra kranar. Visst är det på tiden att hantera vårt vatten på ett mer hållbart sätt. Lyssna på SRs reportage från Windhoek i Namibia ”Avloppsvatten blir dricksvatten i Namibia”.
Hej Lars, läser och delar!
Anders Nilsson V i Eslöv