Hållbar produktutveckling

Det tidigare inlägget om vätgas resulterade i ett antal kommentarer på min länk via Facebook. Några kommentarer var om att vätgas är mycket energikrävande att framställa, vilket är ett riktigt konstaterande. Fördelarna med vätgasen är att den energi som framställas med vindkraft och solenergi kan lagras genom att producera vätgas som sedan kan utnyttjas när det inte blåser eller när solen inte skiner. Vätgas är naturligtvis inte den helt optimala energikällan, men för att klara av en fossilfri värld måste den teknik som är tillgänglig idag användas. Vi kan inte avvakta och vänta på framtida energikällor för att lösa dagens problem med klimatomställningen. Det aktuella inlägget kring processen med utfasningen av fossildrivna bilar är också en process som inte går smärtfritt.

Utfasningen av fossildrivna fordon

EU vill förbjuda nya fossildrivna bilar från 2035, vilket förutsätter att EU kommissionen tar beslut om detta. Under 2021 lades en utredning fram till regeringen att Sverige skall skärpa kraven för bilar genom ett förslag om förbud mot att sälja fordon med fossila drivmedel från 2040. Med tanke på de klimatmål som vi måste klara av så är tidsgränserna som ges med utfasningen av fossildrift otillräcklig om vi skall kunna klara av en fossilfri värld till 2050.

Naturskyddsföreningen (SNF)har också gjort utspel kring försäljningen av bensin och dieseldrivna fordon. SNF vill förbjuda försäljningen av dessa fordon och även industrins användning av fossilbränslen från 2030. Som förebild använder SNF ett finskt beslut att energisektorn inte får använda kol efter 2029. Ett svenskt beslut att förbjuda fossildrivna fordon från 2030 bör naturligtvis följas av en skärpning av EU krav på samma nivå. Detta skulle kunna medföra att Europa blir en förebild för världen i övrigt när det gäller fordonsflottan.

Alternativen med fossilfritt

Antalet elbilar som säljs har kraftigt ökat, men än så länge är det en ringa andel av personbilsflottan. Statistik visar att totalt sett har vi 6 procent elbilar vid utgången av 2021. Av dessa är det dock bara 2 procent som är rena elbilar (resterande del laddhybrider – el och bensindrift). Som påpekas i utredningen till regeringen om fossilfria bilar har vi lång väg att gå om eldrift skall klara av omställningen av vår bilflotta. Innan vi har en dominans av eldrivna fordon kommer vi att ha ett klart behov av biodrivmedel för att klara detta.

När det gäller vätgasbilar så är denna typ av personbilar bara i sin linda, vilket kommer att ta tid att utveckla i sådan takt som behövs. Det som krävs är inte bara tillgänglighet till bilarna. Det krävs också en utbyggd infrastruktur med laddplatser med ett stort behov av utbyggnad av sådana. För vätgasbilar krävs tankställen som vi har väldigt få av. När vi har fler vätgasbilar så kommer också kraven att manskall kunna tanka dessa över allt.

Elbilar redan billigast

För svensk del ser vi att dieselpriset kraftigt ökat på några få år. Från feb 2020 med ett pris på ca 15,30 kr/l till ca 21,50 kr/l feb 2022. Många reaktioner har kommit på det ökade priset för drivmedel. Detta ställer många aktörer från lantbrukare och transportörer till privatbilister inför betydande kostnadsökning med att köra fossildrivna fordon. Naturligtvis är det en svår omställning till annan drift och att byta fordon över en natt.

Det kan konstateras att för privatbilismen är det redan idag motiverat att fundera på att byta till eldrivet fordon om man vill sänka sina drivmedelkostnader. Det är naturligtvis en kostnadsfråga att köpa eller leasa en elbil, vilket alla inte har förutsättningar att göra.

Bil Sweden har beräknat drivmedelkostnaderna för elbil kontra bensin eller dieselbil som visar en klart mindre kostnad för eldrift. Störst skillnad är det naturligtvis med hemmaladdning. Med avseende på prisnivån för elström så är det klart billigare i landets norra del.

Själv kan jag konstatera att vi laddar vår Kia E-niro till en driftkostnad på under 5 kr per körd mil, vilket skall jämföras mot vår tidigare V60 som idag skulle kostat drygt 12,50 kr per körd mil. Detta gäller vid hemmaladdning.

Framtidens fordon

Klart är att vi under den kommande 10-årsperioden kommer att ha ett stort fokus på ytterligare etablering av elbilar. En del av denna utveckling är inte bara fler bilmodeller utan en stor satsning på att ersätta de litiumbatterier som är drivkällan med mer miljöanpassad teknik. Detta minskar miljöpåverkan men det krävs också att klara en hållbarhet utifrån det sociala perspektivet. I utvecklingen av batterierna krävs också behovet av utökad driftstid eller körsträcka och laddningstid för de fordon som kommer att utvecklas framöver.

Avseende eldrift så är elvägar något som testas både i Sverige och i andra länder. Detta område är idag helt outvecklat för privatfordon, men kan komma att bli revolutionerande när vi har det på plats.

Vätgasbilar är som tidigare påpekats i sin linda, men kommer sannolikt på sikt att utgöra det parallella spåret till elbilar.

Flera bilmärkesföretag experimenterar med självkörande bilar. Frågan är om detta är något som bidrar till en bättre klimatanpassning av vår bilpark eller bara är ett lyxtillbehör när det väl är på plats.

Utifrån ett livscykelperspektiv bör vi också i hög grad göra en fungerande omställning så att en betydande del av personbilsparken kan drivas med biogas, typ HVO 100. På detta sätt kommer vi klart snabbare fram för att reducera våra klimatutsläpp. Detta förutsätter naturligtvis att vi får en helt annan statlig finansiering för en omställning än den segdragna situation som råder idag.

Hur går det med elproduktionen?

I ett antal blogginlägg har jag presenterat olika former för fossilfri elproduktion. Det kan dock konstateras att det är mycket snack och lite verkstad för att göra de omfattande satsningar som krävs för att få tillgång till den stora ökning av elproduktion som måste fram inom en 10 årsperiod. I Skåne vill man storsatsa på havsbaserad vindkraft. Det som vi lever med i Sverige är att det är långa beslutsprocesser innan tillståndsprövningar är genomförda. Naturligtvis är detta viktigt men frågan är ad vill vi åstadkomma för att klara av klimatomställningen.

Dela gärna inlägget vidare.

Kort om vätgas

Vätgas som energikälla till allt från uppvärmning av bostäder, drivmedel till fordon och för industriella produktionsprocesser medför ett utsläpp som består av vatten eller vattenånga.

Vätgasen är ingen ny energikälla, men har idag fått ett stort kommersiellt värde då det är ett betydande komplement till batteridrift för fordon och kan ersätta fossila bränslen inom bland annat industriprocesser. Vätgasen är också en utmärkt energikälla för lagring av energi när sol och vind inte är i produktion. Jag har i ett antal inlägg presenterat olika former för användning av vätgas som energikälla, Vätgas en alternativ energilösning, Vätgas räddar klimatet, El med vätgas och Insatser för klimatet.

Problematiken med vätgas är att produktionen/tillverkningen av vätgas kräver betydande insats av energi som naturligtvis då måste produceras på ett klimatsmart sätt med fossilfri produktion. En form av produktionskälla för energin är el från vindkraftparker. Detta är något som satsas på i till exempel Danmark. Forskning sker också på flera håll för  att finna smarta former för vätgasproduktion såsom på KTH.

Industrisatsning med vätgas

Industrin står för en betydande andel av våra nationella utsläpp, totalt ca en tredjedel. De industrier som dominerar som utsläppskällor är järn-och stålindustrin, mineralindustrin och landets raffinaderier. Av dessa verksamheter är det järn- och stålindustrin som är störst med ca 38 procent av klimatutsläppen 2020.

Stålproduktion med vätgas

Sverige går i bräschen för satsning med stålproduktion baserad på förnybara bränslen i industriprocesserna. Satsningarna sker främst i det expansiva Norrbotten. Utsläppen av koldioxid från användningen av kol i processerna ersättas med vätgas.

Två stora satsningar görs för den fossilfria stålproduktionen. Det befintliga SSAB i Luleå har ett samarbetsprojekt med LKAB och Vattenfall i företaget Hybrit. Förutom detta finns på ett nytt företag H2 Green Steel som satsar på en ny anläggning utanför Boden med planerad driftstart 2024. Båda satsningarna är mångmiljardinvesteringar.

Hur ser tekniken ut

För den stålframställning som startats vid företaget Hybrit är konceptet att utveckla en storskalig värmelösning där stora volymer vätgas värms till 1000 grader, vilket skall användas för att reducera järnmalmen till råstål och därefter till stålämnen. I konceptet för lagringen av de stora mängderna vätgas i bergrum deltar KTH i utvecklingsarbetet.

Den traditionella vägen för hantering av järnmalm är att reducera/omvandla malmen till råjärn genom att ta bort syret med hjälp av koks (järnmalm är förorenat med syre), varefter råjärnet överförs till stålverk vanligen i flytande form. Stålet tillförs olika legeringsämnen till exempel mangan för att öka hållfastheten.

Vid H2 Green Steel skall väte som ersättning till fossila bränslen ersättas med grönt väte. Företaget skall producera vätet genom storskalig elektrolys (vatten spjälkas till vätgas med hjälp av elektricitet).

Potentialen för export

En betydande del av den svenska produktionen av stål går på export. Med en framtid av miljöanpassad stålproduktion har Sverige definitivt ökat sin potential av aktiv aktör för en framtid med miljöanpassad stålproduktion. Annan produktion i norr med batterifabrik och grönare IT-industri medför att den nordligaste delen av vårt land blir alltmer attraktiv – Enorm grön satsning i Norrland.

Dela gärna inlägget vidare.

Föregående inlägg beskrev vad som är på gång vid FN:s klimatkonferens i Glasgow, COP26. Detta medför behov av att nu kort ta upp vad som blev resultatet av den två veckor långa konferensen.

Resultatet från konferensen bör ses utifrån vems perspektiv man ser resultatet, vetenskaplig grund, protesterande miljöorganisationer, politikerperspektivet, företagsperspektivet med flera.

Sett från ett vetenskapligt håll så räcker inte åtgärderna för att begränsa växthusutsläppen för att klara en temperaturstegring på högst 1,5 grader fram till 2050. De protesterande miljöorganisationerna uppfattade resultatet som ytterst skralt och ett hot mot kommande generationer. Från ett politiskt håll uppfattas, trots de begränsning som framkom i det kompromissade slutdokumentet, att COP26 var ett steg i rätt riktning. Detta bland annat utifrån beslut om en tätare uppföljning av åtgärder som nu är på gång. Många storföretag bevakade COP26 och än fler har haft koll på vad som händer. Klart är att åtskilliga företag insett att integrera klimatomställning är en lönsam affär om man vill vara verksam under kommande decennium.

Ordförande för klimatkonferensen Alok Sharma uttalade sig i avslutningen av mötet att det var en bräcklig seger, lyssna på sammandraget ”Så gick klimatmötet i Glasgow”. Svenska FN-förbundet beskriver utfallet från COP26 med formuleringen ”blandat resultat”. Där man noterade att den betydelsefulla frågan om utfasning av kolet inte kunde antas.

På nyhetsmorgon i Sveriges Radio P1 kommenterades ”Hur gick klimatmötet COP26”. Kommentarer fälldes av forskningschef på Stockholm Environment Institute och miljöaktivist från Fridays for Future, vilka bägge inte var förvånade över det bristfälliga resultatet från konferensen.

Tidningen Miljö & Utveckling har också gjort en bra sammanställning över resultatet från konferensen.  Tidningen tar bland annat upp att Indien fått stå som skurken när man vill fasa ut kolet först 2070. Klart är dock att Indien i andra delar av sitt agerande visar på framsynthet när man beslutar att ha 50 % fossilfri energiframställning till 2030.

Dela gärna inlägget vidare.

Vad händer i Glasgow

FN:s klimatkonferens i Glasgow är en uppföljning av klimatkonferensen i Paris 2015. Där slöts en internationell överenskommelse att hejda den globala uppvärmningen för att temperaturhöjningen inte skall uppgå till mer än 1,5 grader år 2050. I Glasgow är planen att konkretisera och komma till handling i arbetet, se artikel ”Klimattoppmötet i Glasgow – vad handlar det om och vad spelar det för roll?”

FN:s miljökonferens i Glasgow är inne på andra halvlek. Utspel från politiker har bytts mot förhandlare som diskuterar formuleringar. Till utspelen på FN-konferensen hör bland annat frågeställningarna;

behovet av att fasa ut kol – visst gehör för utfasning men Kina, USA och Indien står utanför,

stoppa skogsskövlingen och avskogningen – inledande beslut som togs i Glasgow,

stoppa metangasutsläppen – 80 länder lovar att fasa ut,

handeln med utsläppsrätter – stör från näringslivet,

klimatbiståndet – krav om 100 miljarder dollar till fattigare länder.

Räcker ambitionsnivån på COP26

Frågan är om resultaten från de olika toppmötena med FN:s klimatkonferenser genom åren räcker till för att klara den klimatomställning som vi måste genomföra.

Vi kan alltid hoppas att utvecklingen går åt rätt håll så att anekdoten med aporna inte stämmer ”Ser inte”, Hör inte, Säger inget”. Miljöorganisationer och flera andra grupperingar ser med tveksamhet på att Glasgow ger tillräckligt med resultat, uttalanden sprids att politikerna bara ger blaa, blaa, blaa.

Det händer dessbättre en hel del. Fler och fler länder, näringslivsorganisationer, företag med flera ser idag att kostnaderna för att inte agera blir alltför stora med de miljökatastrofer vi utsätts för. Drivande företag ser vinsterna med att vara tidigt ute med en omställning som ger ett försprång i den kapitalistiska värld vi lever i.

G 20 länderna tar beslut

Just innan FN:s klimatmöte i Glasgow höll världens ledande ekonomier (G-20 länderna) möte i Rom. På detta möte togs beslut om att man skall hålla fast vid en utsläppsgräns på 1,5 grader till 2050. Utöver detta bestämdes också att man skall införa en global bolagsskatt.

Ett agerande från G-20 länderna är betydelsefullt utspel som också sätter press på politiker.

En klimatomställning kräver omfattande attitydförändringar som omfattar allt från politiker, företagsledare och enskilda medborgare. En förändring tar tid och förhoppningsvis räcker tiden till.

Dela gärna inlägget vidare.

Spara på resurserna

I mitt förra inlägg tog jag upp jakten på metaller för elektrifieringen av våra fordon med privatbilar, tunga fordom och arbetsfordon. Med tanke på en hållbar samhällsutveckling kan vi inte i Europa och Sverige förlita oss på att metallerna skall importeras från lågprisländer och de med tvivelaktiga arbets- och miljövillkor. Vi måste alltmer ta eget ansvar för produktionen av dessa metaller när förutsättningar finns för detta.

En betydelsefull strategi är naturligtvis vad som bör gälla med vår konsumtion, att spara på de resurser som finns. Detta medför att alla metaller för batteridrift skall återvinnas. När det gäller bilparken så är detta tyvärr inte något vi kan förlita oss på som råvarukälla idag då det är få elfordon som hittills gått till skotning/återvinning. För framtiden är detta dock en stor resurskälla  och  dessutom har vi alla slagghögar som finns vid befintliga gruvor, vilka till en del innehåller de metaller som är eftertraktade vid batteritillverkning.

Alternativ teknik till litiumbatterier

Litiumbatterier för elfordon är idag de helt dominerande batterierna för elfordon. För dessa batterier har vi problematiken med alla metaller – litium, kobolt, vanadin, sällsynta jordartsmetaller m.fl. – som idag skapar olika konfliktsituationer. Dessa batterier måste, vi trots alla problem som de skapar, leva med under ett antal år framöver då alternativa batterityper inte finns i tillräcklig mängd inom de närmaste åren.

Alternativ teknik som både är mer miljöanpassad och mer tillgänglig är de så kallade natriumjonbatterierna. En aktör som utvecklat dessa batterier är Altris, ett Uppsalaföretag. Fördelarna med natriumbatterier är att natrium är mångdubbelt mer tillgängligt än litium och har ett 30 gånger lägre pris än litium. En kortslutning på ett litiumbatteri är också ett säkerhetsproblem då det bildas värme. Exempel finns på krockade elbilar som fått sänkas ned i container med vatten för att hantera den värme som uppkommer. Den mer begränsade miljöpåverkan från natriumjonbatterierna talar klart för dessa batteriers framtid. En svaghet med batteritypen är att den inte är lika energität som litiumbatterier, läs mer om natriumjonbatterierna i artikeln i Elektronik Tidningen. SVT Nyheter presenterar också ” Jakten på nya batterier” – där natriumjonbatterierna presenteras som mer hållbart alternativ till litiumbatterier. På Wikipedia finns en kort sammanställning över alternativen till litiumbatterierna.

Biltillverkaren Tesla utmärker sig med att vara tidigt ute med produktion av alternativ till de traditionella litiumbatterierna. För en Tesla-modell av de Kinatillverkade bilarna används koboltfri litiumbatteri (litiumfosfat), vilken avses lanseras globalt. Japanska Toyota arbetar med utvecklingen av bränsleceller både för personbilar och tunga fordon. Klart är att utveckling sker på många håll i världen för att hitta bättre lösningar är dagens fordonsbatterier.

Kobolt på hemmaplan eller i djuphaven

Då produktionen av elfordon inte får avstanna så måste vi fortfarande förhålla oss till produktion och användning av litiumbatterier ett antal år framöver.

I dag pågår jakten på kobolt på ett antal platser i norra Sverige. Bergsstaten har delat ut totalt 28 ansökningar för exploatering av kobolt. Utanför Vittangi i Norrbotten har man provbrutit för koboltutvinning. Här har varit stora protester mot detta då man bland annat är rädd för föroreningar i Torneälv. Vid Rönnbäcken i Västerbotten finns en koncession på brytning fram till 2035 med planer på tre dagbrott för nickel och kobolt. Här protesteras mot kommande intrång på renbetesland, förstörda fiskevatten och förorening av Umeälven. Listan kan göras lång på olika protestaktioner mot olika gruvprojekt.

En ny källa för exploatering av bland annat kobolt är havsdjupen i Stilla havet. Här finns s.k. noduler, vilka är större klumpar av koncentrerade metaller som urlakats från havsvattnet med kobolt, koppar och nickel. Ett företag, The Metals Company, står i begrepp att börja exploatera dessa råvarufyndigheter. Inom planerat exploateringsområde utanför Mexiko planeras upptagning av noduler på 4000 meters djup. Det uppskattas finnas 1,6 miljarder noduler i området, vilket räcker till motsvarande 280 miljoner elbilsbatterier. En sådan här exploatering av djuphavsområden väcker många kritiska röster bland marinbiologer då vi saknar tillräcklig kunskap om ekosystemen i djuphaven. En oexploaterad källa inte synlig för allmänheten kan alltså bli lösningen, men frågan är vilka nya miljöproblem vi skapar.

Motståndet mot etableringar gruvor och vind

Det kan konstateras att det på olika sätt finns klara konflikter när ett grönt agerande med klimatomställningen ställs mot ett försvar av gröna värden med naturmiljöer, renbetesland, rena fiskevatten, förorenade vattendrag och dylika miljöfrågor. Denna balansgång gäller i hög grad vår omställning där vi måste gå  mot högre grad av elektrifiering. Förutom att vi bör ha ett större ansvar med egna gruvor för batterimetaller så gäller detta i hög grad också förhållandena med vindkraftsutbyggnaden. För vindkraften finns det hur många protestaktioner som helst, exempel på detta är ”Vindkraftplaner väcker ilska i bruksorten” i Finnspångs kommun.

Ja, vad är lösningen på dessa konflikter mellan olika gröna krav? Svar på frågan låter vänta på sig.

Ta gärna lite tid och kolla in de olika länkarna så du får en fördjupad bild av läget.

Dela gärna inlägget vidare.

Elektrifiering skapar behov av energikritiska metaller

I min blogg finns ett flertal inlägg som tar upp omställningen av vårt transportsystem till elektrifiering i stället för fossildrift med bensin och diesel. Denna omställning är tvungen att göra om vi skall klara kraven på att minska våra utsläpp av växthusgaser. Det som är på väg att ställas om till eldrift är inte bara vår bilpark utan det pågår ett omfattande arbete för eldrift för den tunga lastbilsflottan och för arbetsfordon. Det bör noteras igen att vi också måste satsa på vätgasdrift och förnybar biodiesel HVO100 för delar av den befintliga bilflottan om en grön omställning skall kunna fungera (se bland annat tidigare inlägg ”Eldrift-biodiesel”-20190307 och ”Elbilens förträfflighet” 20190922).

Utvecklingen med kraftig elektrifiering för en massa fordon kräver ett stort behov av metaller till alla batterier. Klimatomställningen är den enskilt största faktorn för de energikritiska metaller som krävs fram till 2050. Se bilden över den förväntade utvecklingen som påverkar behovet av metaller till batterier.

Detta kraftiga behov av de energikritiska metallerna såsom kobolt, vanadin, litium, nickel indium och sällsynta jordartsmetaller måste vi klara av att få fram på ett hållbart sätt. Parallellt sker också en teknikutveckling med bättre miljöanpassade batterier. Läs mer om bristen på metaller i artikeln i Tidningen energi.

Varifrån tar vi metallerna och under vilka förutsättningar

Det ökade intresset för elbilar i Europa och i Sverige medför att vi förlitar oss på brytning av de energikritiska metallerna från Asien och Afrika. De sällsynta jordartsmetallerna bryts till ca 85 procent i Kina. Här vet vi att arbetsförhållanden, mänskliga rättigheter och naturmiljön får stå tillbaka för behovet av att producera. När det gäller Afrika så är Demokratiska Republiken Kongo (DRK) ett exempel på ett länge konfliktfyllt land med viktiga metaller för batteritillverkning. Detta gäller bland annat koppar men framförallt kobolt som till ca 70 procent kommer från DRK. Amnesti International är en organisation som rapporterat om barnarbetet och miljöförhållandena, se också deras rapport ”This is what we die for”.

Skall vi ta ansvar för utvecklingen av ett hållbart samhälle måste vi i alla former av resursuttag av de energikritiska metallerna ta hänsyn till arbetsmiljö, naturmiljö och de sociala förhållanden som brytning och framställning innebär. Detta medför att vi inte bör förlita oss på att dessa metaller endast skall framställas i lågprisländer där dess arbetare och miljö får ta kostnaderna för vårt välfärdsbehov.

Egen gruvdrift ett måste till eldriften

Den ökade efterfrågan på metallerna för klimatomställningen pekar ut Sverige som land med stora fyndigheter, se artikel i tidningen Energi – ”Ny svensk gruvbrytning…” . Sverin är branschföreningen för gruvor, mineraler och metallproducenter vilka i en studie beskrivit möjligheterna för svensk gruvindustri inom klimatomställningen. Sverige är inom EU den största gruvnationen och pekas ut som en gruvnation som ligger i framkant för ”hållbar gruvbrytning”. Rapporten som är framtagen ”Klimatambitioner och metallbehov” går igenom behovet av metaller kopplat till klimatomställningen fram till 2050.

Öppna nya gruvor i Sverige är en lång process som på många sätt är kontroversiell när det gäller ställningstagande till bland annat intrång på renbetesland, konflikt med naturintressen, konfliktsituation med markägare mm. Exempel på kritik mot ny gruvdrift är många. I Norra Kärr vid Vättern vill kanadensiskt företag bryta sällsynta jordartsmetaller, platsen har Europas största fyndighet av dessa metaller. På Österlen har det pågått en lång kamp under flera decennier mot gruvprospektering där gruvbolaget Scandivanadium leta efter metallen vanadin. Denna kamp mot gruvdrift pågår fortfarande se Aftonbladets artikel ”Kampen mot nya gruvor på Österlen”.

Den miljöpåverkan som gruvbrytningen främst ger upphov till är utsläpp av metaller och andra föroreningar till vatten dels från själva gruvbrytningen men också från de stora upplagen av gruvavfall med slaggrester som genereras från brytningen. Maskinpark, sprängningar, dam och intrång på markområde för friluftsliv och renskötsel i renbetesområden utgör naturligtvis också kritiska faktorer, se artikel från SGU ”Gruvor och miljöpåverkan”. När det gäller själva produktionen i gruvor pågår innovationsinsatser för att reducera CO2-utsläpp där svensk teknik är i framkant, se artikel ”Sveriges bästa innovationsidéer för hållbar gruvdrift utsedd”.

Not in my backyard

Det kan konstateras att skall vi klara en grön omställning för att motverka den klimatkris vi är mitt i så måste vi också kunna hantera en gruvnäring även i Sverige. Detta gäller brytning av de energikritiska metallerna för elektrifiering såsom sällsynta jordartsmetaller, vanadin mm. Det väcks protester mot en sådan brytning vilket är klart befogat. Detta medför att gruvbrytningen också måste ske med en bred insyn för alla intressentgrupper så att denna gruvbrytning och produktion sker på villkor som alla kan acceptera.  

Dela gärna inlägget vidare.