Vi har kris i Sverige med höga elpriser, rusande inflation, fallande bopriser, höga matpriser, fokus på kärnkraft och en regering som inte håller sina löften. Ja det mesta ser dåligt ut, eller är det det.
Jag har i ett antal inlägg haft fokus på energifrågor av olika slag. Visst kan man fråga sig om det där med energipriser inte går att lösa med Sverigepris? Samtidigt kan man fråga sig om vi har glömt bort alla andra miljöproblem utifrån vår skyddade miljö i Sverige.
Lågprishandel
Vi har vant oss att kunna köpa billiga kläder när konfektionsindustrin flyttade ut till lågprisländer. Det vi fick var billiga kläder, i många fall av bristande kvalitet. Med billiga priser gick det lätt att dumpa plaggen till soporna och slit och släng filosofin var ett faktum. Tidigare har jag diskuterat klädindustrin bl.a. i inlägg ”Redesign-väg i rätt riktning” och ”Klädindustrins miljöpåverkan”.
Vi har fortfarande samma erbjudande som ett antal år tillbaka, ”Köp 3 betala för 2”. Frågan är om det är hållbart att köpa på andras bekostnad av dålig arbetsmiljö och miljöförstörelse.
Klädproduktion
Dagens klädproduktion sker främst i länder som Bangladesh, Kambodja och Kina. Vilket är länder vars produktion baseras på utnyttjande av billig arbetskraft med dåliga miljöförhållanden. Klädproduktion består av ett betydande antal processteg med allt från produktionen av textilfiber, trådtillverkning, tygtillverkning, infärgning/blekning och klädtillverkning. Detta beskrivs utförligt av Naturskyddsföreningen under ”Så tillverkas kläder”. Alla stegen innebär betydande miljöpåverkan av olika slag från överuttag av vatten till förorenade vattendrag med giftiga textilfärger.
Textilindustrin i Bangladesh
Klädindustrin i Bangladesh har på olika sätt uppmärksammats för dåliga förhållanden, allt från miljöutsläpp till textilfabriker som brunnit ned med inlåsta sömmerskor. Situationen har knappast förbättras under de senaste åren.
Bangladesh är förknippat med återkommande skandaler om hur kläder och annan konfektion produceras och hur vi får tillgång till billiga kläder. Åtskilliga internationella klädföretag deltar i prisjakten på billig produktion i Bangladesh. Störst är svenska H&M i sin prisjakt på billig produktion. H&M har naturligtvis som de flesta andra företag miljö och hållbarhetsprogram. Frågan är vad de hjälper i produktionsledet som i textilfabrikerna i Bangladesh. Kanske bara ett underlag för att bedöva samvetet hos oss konsumenter? I Aftonbladets reportage ”Här är priset för dina nya H&M-kläder” bevisas verkligheten för textilarbetarna. Reportaget visar 7 avslöjanden kring H&Ms verklighet som beställare.
Den massmediala uppmärksamheten på missförhållandena vid H&Ms leverantörer medför naturligtvis motreaktion från H&M. Det är ju inte direkt första gången H&M fått ögonen på sig i Bangladesh, men svaret blir naturligtvis ”Vi har startat utredningar”. Det känns märkligt att ett företag som H&M som påstår sig göra kontinuerliga revisioner av förhållandena i producentledet inte känner till villkoren bättre.
Kolla också in Fair Action och deras granskning av ”Kläder” som visar jakten på billig arbetskraft och följderna med detta.
De dåliga levnadsvillkoren för textilarbetarna i Bangladesh medför att de nu kräver höjda minimilöner. Omfattande demonstrationer har förekommit under hösten vilket genererat brutala polisingripanden. Kolla in Amnesty Press ”Bangladeshs textilarbetare fortsätter att kräva högre löner”.
Hållbar textilproduktion
För att producera på ett hållbart sätt är det i exemplet med jeans ett krav att det måste kosta 10 kronor extra per plagg, enligt Aftonbladets reportage. Detta skulle vara tillräckligt för att driva en miljöriktig produktion under vettiga arbetsförhållanden. Denna form av produktion finns med fabrik under Standard Group. H&M hör dock till de företag som inte vill anamma krav på att betala 10 kr extra för ett par jeans, man vill mer jaga så billigt pris som möjligt. Frågan är vart tar de fina miljö och hållbarhetsmålen vägen?
En som reagerat på missförhållanden som råder i Bangladesh är Alice Bah Kunke – i en debattartikel i Aftonbladet ”Textilindustrin måste tvingas att göra rätt”. Hon påpekar att det trots stor miljöpåverkan från textilindustrin saknas reglering av resursanvändning och olika negativa effekter av produktionen. Det saknas minimikriterier för textilindustrins hållbarhet i EU-lag. EU-kommissionen har tagit fram EU:s textilstrategi som syftar till att skapa reglering och lagstiftning, men det är en utdragen process på EU-nivå.
De globala miljöproblemen bör inte förglömmas trots de aktuella kriser vi har på hemmaplan. Vi är ju också en del av helheten och har möjlighet att påverka genom vårt agerande som konsumenter i ett välfärdsland.
Dela gärna vidare.